Kapitel 4 - Social Media an
Communication Power
I kapitel 4 tar Fuchs (2014) upp vad makt egentligen är, hur
kommunikation påverkar makten och vilken roll sociala medier har i utövandet av
makt (s.69). Han tar upp teoretiker och forskare som menar att det inte finns
makt utan motstånd och att makt är starkt sammankopplat med våld. Detta sätter
sig Fuchs (2014) emot då han menar att många av de sätt som makt utövas på idag
och historiskt inte har med våld att göra. Det kan exempelvis handla om
strukturell makt där man fråntar en människa eller en viss grupp dess
rättigheter och basala behov. Makt kan också handla om att manipulera människor
att tänka som en själv (s.78).
Gällande hur kommunikation påverkar makten tar Fuchs (2014) upp medias
makt. Han menar att den snarare står för sig själv och är en samling av de
andra typerna av makt. Medier har en finansiär oavsett om det är en enskild
finansiär, ett parti eller annonsbaserat. Om den är politisk finansierad har
den en politisk agenda, är den privat finansierad finns det ekonomiska
intressen osv. (s.77).
När det gäller makt hos sociala medier menar Fuchs (2014) att den finns
där men att den ofta överdrivs. Den arabiska våren ses ofta som ett resultat av
sociala medier men Fuchs menar att det i första hand är social interaktion som
i vissa fall möjliggörs via sociala medier som har påverkat.
Undersökningar har visat att exempelvis fysiska möten och e-mail har
påverkat lika mycket eller mer i dessa sammanhang (s.85). För att på riktigt
förstå vad som är socialt med sociala medier och hur makten fördelas menar
Fuchs (2013) att vi måste använda social teori. Användare av en fri webbplats
har visserligen möjlighet för att framföra sina politiska eller andra intressen
men ägaren av nätverket kan fortfarande ta bort oönskade inlägg, blockera
personer från nätverket eller helt stänga ner det. Dessutom har de makten i vad
vi ser genom exempelvis riktad reklam (s.83).
Kapitel 5
- The Power and Political Economy of Social Media
I kapitel 5 menar Fuchs (2014) att för att fullt förstå sociala medier
och dess maktstruktur måste man titta på bakomliggande sociala strukturer och
ideologiska aspekter som har påverkat hur vi ser på verkligheten och hur sanna
de är. Dessutom måste man titta på den politiska ekonomin, vilka som styr de
sociala medierna, ekonomiskt och politiskt. Här tar Fuchs särskilt upp Marx
teorier om kapitalistiska strukturer som ett sätt att kritiskt granska stora
företags inflytande på sociala medier (s. 121)
Fuchs (2014) menar att det finns en förskönad bild av användarnas
inflytande på sociala medier. Även om många sociala medier hävdar att de har en
deltagarkultur, så är det trots allt stora företag som finns bakom och styr vad
som kan publiceras eller inte (sid 122 och framåt). Enligt Fuchs behövs ett
alternativt Internet där de stora företagen inte dominerar (s. 102).
De flesta plattformar för sociala medier som drivs av företag jobbar
idag med att öka sitt kapital genom att visa riktad och individuellt anpassad
reklam för sina användare (s. 105). Användarna har fri tillgång till
plattformen och reklamen som visas är anpassad utefter användarens intressen
och beteenden online. Enligt Fuchs utnyttjas användarna (prosumers) eftersom de
bidrar till företagen bakom de sociala mediernas vinst utan att få någon lön
för det (s. 111). Vidare hävdar Fuchs att det finns olika nivåer av
exploateringen beroende på vilken aktivitet som utförs. Dock förekommer det
alltid en viss exploatering där någon jobbar med att öka företagets vinster,
medvetet eller omedvetet (s. 121).
/ Emma Fagerberg
Hej!
SvaraRaderaSociala medier är bara ett av många medel tillgängliga för att sprida politiska åsikter. Men de tycks inte vara det mest effektiva medlet för detta då bakomliggande vinstdrivande motiv styr vad som är mest synligt på sociala medier. Företagens vinst-intressen kommer före användarnas vilja att göra sina röster hörda. Så länge sociala medier är uppbyggda på detta sätt kommer traditionella medel (som samtal, telefon, tidningar m.m.) antagligen att fortsätta spela en större roll än sociala medier när det gäller att sprida politiska åsikter.
/Therese N