Kapitel 6 och 7

Google, ond eller god sökmotor?

Google är en av de lönsamaste mediaföretagen i världen (Fuchs, 2014, s. 131). I slutet av 90-talet skapades Googels sökmotor med den nya algoritmen PageRank som ordnade sökträffarna efter hur många länkar som var kopplade till sidan. Detta mjukvaruprogram har gjort Google till den största sökmotorn i världen (s. 126-127). Google har satt sin standard för Web 2.0 i och med att det inte är en vanlig mjukvara som har olika versioner, utan att det framförs som en tjänst. Detta har gjort att de idag har en stor del i människors vardagsliv och har till och med infört ett nytt ord: att googla [någonting] (s. 127). 2012 var Google det andra största dataservice företaget i världen efter IBM, endast 8 år efter att de blivit ett offentligt företag (s. 128).

Google använder sig av en typ av reklamannonser som bygger på en nära övervakning av dess användare. Annonseringsklienterna är noga medvetna om vem som klickar var och när på deras annonser. Företag strävar efter att kontrollera det oförutsägbara inför sina investeringar, framförallt i kristider, och välkomnar därför Googles annonser eftersom de bygger på en form av ekonomisk övervakning av användarna (s. 129). Användarna av Google exploateras ständigt på den vinst som de är med och skapar. Detta gör att ”Google-fabriken” (men även andra sociala medier-”fabriker”) inte bara använder sina användare i en ”löpande anställning” utan låter användarna producera sina tjänster överallt där denne är (s. 130).

Google använder sin internetprocessors kodifiering på två sätt. Å ena sidan indexerar den det innehållet som användarna genererat, det vill säga laddat upp på webben genom att exempelvis skriva in ett sökord i Googles sökmotor, skicka ett mail via GMail eller titta på ett klipp från Youtube, och fungerar därför som en meta exploatör. Utan att användarna gratis producerar innehåll så hade Google inte varit det företaget de är idag och detta utnyttjar de genom att spara all data de har på sina användare. Genom att spara data kan Google anpassa sina sökningar så att de passar in på vad just den användaren vill ha. Å andra sidan utnyttjar användarna Googles tjänster och utnyttjar i sin tur Google utan att behöva betala för arbetskraften (s. 131).

Men Google är inte mer eller mindre ”onda” än vilket annat kapitalistiskt företag (s.130). Google är samtidigt det bästa och det sämsta som har hänt Internet. Google har hjälpt användaren genom att erbjuda denne tjänster som kan underlätta vardagslivet för människan genom att samla och strukturera upp, kommunicera och ta del av information. Nackdelen har genom detta blivit att för att ge de bäst anpassade tjänsterna så måste Google därigenom exploatera användarna och övervaka samt spara det som användaren gör på nätet (s146-147).

Facebook: ett övervakningshot för integriteten?

Facebook är den mest populära av alla sociala medier (eng. social networking site, förkortat SNS) (s. 153). Facebook som företag grundades den 1 februari 2012 och genererar den största delen av sin inkomst från reklam (s. 154).  Det finns många olika typer av integritet, exempelvis socialistisk, ekonomisk, kapitalistisk för att nämna några (s. 158-159). Fuchs (2014, s. 162) menar på att det är de yngre användarna vars integritet är under störst hot. Genom att dela med sig av mycket information utan att veta vad konsekvenserna blir kan dessa unga användare bli utnyttjade av inte bara reklambranschen utan även av bland annat kriminella och trakasserier (s. 162). Men Fuchs (2014, s. 163) menar även att vi bör akta oss för en-dimensionella argument, då de menar att teknologin endast orsakar negativ saker för samhället, utan menar att det är mer komplicerat än så. En kritisk analys, menar Fuchas (2014, s.163), bör därför inte innehålla endast en diskussion om integriteten av personlig data på Facebook, utan bör inkludera den politiska ekonomin och äganderätten av personlig data.

Facebook är ett kapitalistiskt företag och i och med det även mål att gå med vinst. Detta gör de genom att använda sig av personinriktade reklamannonser (s. 164, 170). Sociala medier och liknande plattformar är speciellt lämpade för den här typen av riktade annonser eftersom de samlar information efter den aktiviteten som användaren har på plattformen (s. 164, 172). Facebook använder sig därför av en massiv övervakning för att sedan sälja den informationen till företag som gör reklam på plattformen (s. 164, 170).

Facebook påstår att de tar ansvar för datan de har på sina användare och att användarna själva har full kontroll över sin egen integritet på plattformen, men problemet är att många användare inte är medvetna om vad de har godkänt eller hur de ändrar sina inställningarna när det gäller integriteten på Facebook (s 165-166). Därför menar Fuchas (2014, s. 167, 171) att Facebook värderar vinst högre än sina användares integritet, för att de värderat annorlunda så hade de inte behövt sälja användarnas data vidare till en tredje part.

//Sharon Elbaz

Referenser

Fuchs, C. (2014). Social media: a critical introduction. London: SAGE Publications.